För fyra dagar sedan drog vi på regnkläder, mössa och vantar. Trots solsken. Det kan skvätta, förklarade skepparen Stefan när han plockar ner oss en efter en i sin dyrbara användbara RIB-båt. Vi går från hamnen vid Gottskär utanför Kungsbacka. Vårt mål var själva Nidingen. En del av kulturarvet som Statens fastighetsverk äger, åt dig. En fyrplats från 1600-talet med numera fyra fyrar. Två med sken.
Jag tuggade på ett sjösjuketuggummi i fall-i fall, men havet låg lugnt och fartvinden gav friska andetag. Inget skvätt, ingen skräck. Bara bara hav, klippor och sälar. På en drumlin av lösa rullande stenar, en ö som dyker upp och ner i havet står så de två gamla fyrtornen. Sexkantiga byggda av sten från Varbergs fästning på 1840- och 1860-talet. Och så den nya fyren som är det enda på ön som Sjöfartsverket ännu förvaltar och driver. Först smyger vi förbi den lille fyren om står nästan mitt i vattnet och markerar ett stendrev som går ut från ön. RIB-båten lägger sig snabbt platt mot sjön och vi glider som en pulka runt ön mot en pinne som markerar en STOR sten under vattenytan, girar mot söder igen och kanar in till bryggan. Där väntar 48 timmar på en nästan öde ö, men full av människominnen och vackra byggnader. Och fåglar följda av ornitologer.
Konferens, solsken, tretåiga måsskrin, fyrvaktaryrkeshistorier, jättemusselskal, orkanlängtan, premiärdopp och sanslöst god och spirituell mat.
Natthimlen fylls av så många stjärnor över havsspegeln. Stjärnorna pekas ut av de sex strålarna från fyren som jag ligger raklång under. Jag har tidigare bara sett fyrsken på håll. I 22 sjömil kastas nu dessa vita räddande armar. För mig är det ett skådespel och nästan meditation.
Tur att det bara är april. Jag kan återvända redan i sommar, i höst i vinter. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar