Fyra fotografier

Den yngsta dottern och jag tittade in till Moster häromkvällen medan de andra två barna var på scouterna. Moster har en hel del vackra släktfotografier på väggen ovanför sin gamla sekretär. Fyra av dem lånade jag hem för att scanna in som digitala bilder. Det är en del i ett mycket långsamt projekt med att söka min mormors tid på jorden. Hon föddes den 9 maj 1910, samma år som hennes stad Tidaholm fick stadsprivilegier. Och hon dog den 27 januari 2000.

På ett av mosters fotografier sotter en allvarlig mormor bredvid en småleende morfar. Fast de vet inte om att de ska bli mormor och morfar. Antagligen kan det vara ett foto från deras förlovning vid pass tjugoårsåldern. Jag kan känna igen drag i dem båda från mina verklighetsminnen, då de var sextio-nittio år.

Ett foto visar mormor i sammetsklänning och långt pärlhalsband stående bredvid sin tre år äldre syster, som är likadant klädd. De håller om sin sittande storebror Birger -uppklädd i kostym och slips. Mormor och Birger är allvarliga, medan Moster Märta (som vår sida av släkten kallat henne) inte kan låta bli att le. (Inte heller hennes dotter har kunnat låta bli att le i livet så hon har smeknamnet Gladan). Birger dog ung, vid pass 45. Han var sjuklig tror jag. Jag vet var hans grav är.

På foto nummer tre (min numrering) är de båda systrarna pälskragskappklädda med handskar och hatt (ingen väska) och låga kängor till tunnsstrumpor. Moster Märta ler, mormor ser trumpen ut (det var hon aldrig, bara på de allra flesta fotografierna). Mellan systrarna står morfar och håller dem om axlarna. Han hatten uppskjuten i pannan lite käckt på svaj. De står uppställda för fotografen framför Hellidens slott, där min yngsta dotter idag, stolt, har sitt dagis. Fotografen kan tänkas vara Märtas man Harry, kanske. Här är vi eventuellt i slutet av 30-talet. Kanske mitten.

Det sista fotografiet är helt annorlunda. Mer en ögonblicksbild. Morfar håller sitt första barn i famnen och tittar på henne. Det är Moster, som då är strax under året. Fotot är taget i lillstugan på Södra Kungsvägen där hon är född. De sitter i soffan. Morfar har skjorta och slips, så det är inte vardag i alla fall. Kanske tar mormor bilden av sin man och sitt första barn (fast jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne fotografera). Mormor skulle strax fylla 25 år när hon fick sin dotter den 22 mars 1935. Den här bilden skulle kunna vara tagen på morfars födelsedag den 10 oktober, eller kring juletiden det året. Lilla Moster ser ut som min mellandotter gjorde i den åldern. Mycket svart hår och stora vackra ögon.

Tänker att jag ska följa mormors historia och därmed den tid som hon levde och det samhälle som omgav och formade hennes villkor. Jag har en levande källa i Ingemar på Hägnelund som är född året efter mormor och morfar. Och han minns både tiden och dem. Hur ska jag fånga hans minnen bäst? Vilken litteratur kan ge min tidsandan och de stora dragen? Lilla staden Tidaholm hittar jag i Västgöta-Bladets arkiv, så klart.

Störning i skrivandet

Inte nog med att tiden för eget arbete är lite knapp eftersom jag har ett så roligt jobb samt tre fantastiska barn att leka med och en make som just nu inte är närvarande, och en toalett/dusch som ska renoveras - jag har också lagt ut mig på Facebook.

Är man kommunikatör om man inte har en aning om hur sånt går till? Nej, så nu är jag där. Hej och hå. Många människor och riktigt kul. Fast precis som med den här sidan så har jag bara en pytteaning ännu vilken potential det finns.

Men Facebook gör att jag inte har tid kvar för den här skapelsen ikväll. Fyraåringen vill sova, men mig, i sängen. Japp.

Studsiga måndag

Med rivstart 4.30 från sänghalmen, via kök och bad, med cykel till busshållplatsen vid realskolan (numera Barnens hus) och Västtrafik-bussen kl 05.30 som angör Skövde station kl 6.11 sjönk jag ner i säte 37 i vagn 5 kl 06.22 där jag sov förbi både Hallsberg, Katrineholm och Södertälje. Jag vaknade nästan upp på Stockholms Central kl 8.35 (tåget var 10 minuter tidigt enligt SJ:s nya identitet) och var helt vaken när jag klev av T-banan i Gamla stan. Plockade upp latte och smörgås på Kladdkakan och gled in på jobbet på Södra Bankohuset.

Morgonens första möte på Kulturarvsenheten kl 9 om Fastighetsutveckling visade sig vara utbytt mot ett förberedande möte för kommande Kulturarvsutbildning. Ingen hade meddelat mig från grannenheten, var på jag (tacksam) drog mig tillbaka för eget arbete.

Dagens andra möte heter måndagsmöte och börjar alltid kl 10. Det var inte utbytt utan som vanligt gick vi laget runt på kommunikationsenheten, stort sch smått om allt i SFV.

Lunchmötet blev 20 minuter försenat men genonmfördes likaväl (och gott) på Magnus Ladulås (stekt sej med hummer- och gräslöksås) kring ämnet turism i Statens fastighestverk, där min chef AnnCha, begåvade Gillis från Göteborg och uthålliga Elisabet från kulturarvsenheten avhandlade framförallt en kommande EU-ansökan om utveckling av samabeten kring Kattegat och Skagerak, på danska, norska och svenska. Våra fastigheter rör sig kring fästningarna Bohus, Carlsten, Varberg och en släng inåt landet till Läckö slott.

Lite steget efter fortfarande kom jag till nästa möte strax efter kl 13 som skedde på mitt rum med fantastiska Sofia från vårt obeskrivliga fastighetsområde regeringsbyggnader, som har statsministern som hyresgäst, och vår ambitiösa intranätredaktör Anna. Vi skulle nu skapa en intrasida om Statens fastighetsverks kunder och kommunikationen med dem. Jag har drivit frågan och nu tar snart Sofia över alltmer.

Med 10 minuter till att titta igenom mailen som jag hört pipa allt mer lockande under föregående möte, möter jag sedan upp med tidigare nämnda Elisabet (vi ses vanligtvis annars inte flera gånger om dagen) för att hasta till Nordic Light på Vasagatan där organisationen RST har kontor ovanpå. RTS ska vägleda mig och SFV på vår väg in i den organsierade turismens Sverige. Det ska nog gå bra.

Vid pass 17.00 stog Elisabet och jag i ett gatuhörn och gjorde upp stora planer för våra hyresgästers utveckling på turismområdet innan jag ägnade nästan två (2) timmar åt att handla tröja till maken, allt-i-allo-väska-som-håller till mig + en tröja, samt en jacka till sonen.

Promenad österut utmed Drottninggatan, där SFV har så många kvarter att förvalta, via Kebabhaket på Österlånggatan och upp till kontoret igen där jag åt kvällsmat kl 19.15 framför trevliga mail från alla håll och kanter. Sedan åtgärdade jag så mycket jag orkade.

Nu vill ingen veta något mer om min Studsiga måndag. Jag ska vandra förbi Slussen söderut och hem till lillebrorsan, som just har farit till Göteborg. Där (hos brorsan) sammanstrålar jag med maken som kommer med tåget vid 23.55.

Hemliga svenska rum

Tolv tv-program om Hemliga rum i det nationella kulturarvet gick i SVT 1 under hösten med nyfikne Melker som programledare. Alla program om hemliga svenska rum och alla med folk från Statens fastighetsverk. Väldigt uppskattat och väldigt väldigt många som tittade.

Nu träffades jag och producenten Christian på lunch på hos Fåren i Gamla stan. Christian har alltid en massa bra historieprogram på gång och jobbar som mest med TV 4:s historiemanifestation som sänds 2010 med Dick och Martin som programledare. I historiesatsningen deltar även Norstedts som ger ut ett storverk med ny syn på svensk historia. Första delen om Stenålder fram till Vendeltid skrivs av min kompis Stig. (Vi gav nyss ut en bok ihop: Uppgrävt och nedskrivet).

För den nationella kulturarvets del blir det ingen egen fortsatt produktion i år, men SVT gör en egen serie under arbetsnamnet Svenska hemligheter. Den blir säker också bra och ska sändas till hösten.

Någon gång, sådär vart fjärde år arrangera Statens fastighetsverk evenemanget Hemliga rum, då alla kan besöka annars stängda rum i borgar, slott och fästningar. Senast var i maj 2008, så det lär dröja ett tag nu.

För övrigt var Christian från Svea television helt uppfylld av en bok. Med alla ursäkter som numera följer när man rekommenderar, varmt, en självhjälpsbok kunde han ändå inte låta bli. Simplify your life (min stavning). Jag har inte kollat upp den ännu, mne den har gjort Christians, hans frus och två döttrars och frömodligen hans anställdas life enklare.

Amerika Amerika

Finns det någon blogg idag som inte handlar om Amerika?
Just nu har Barack Obama svurit sin ed till att leda Amerika och en ny tid är här. Det var ett stort och viktigt ögonblick i vår historia den 4 november när det amerikanska folket valde en demokrat, en ung färgad man som sin ledare. Att detta var möjligt. Då visade det amerikanska folket på handlingkraft och en vilja att gå vidare i en en nybyggaranda som vi känner igen från historien.

Idag är den symboliska dagen för denna nya tid som vi fått möjlighet till. Tack och lov.

Jag pratade i lördagsnatt med mina vänner Anna och Jeff i Staunton i Virginia.
"We feel hope now" sa de men de verkar fullständigt omtumlade av den finansiella krisen och nästan snöblinda - de ser inte någon väg att gå. Men de känner hopp. Jag undrar vad min käre kloke saknade Artur, mormors kusin som var släktens store amerikanske släkting i staterna, skulle ha sagt och beskrivit situationen och Barack Obama. Men Artur är salig sedan snart två år.

I Washington har Sverige genom Statens fastighetsverk House of Sweden, en del av halva kungariket.

Rosa rummet

En litteraturklubb.
Det har jag ofta tänkt på, och hört mina kollegor i Stockholm prata om att de har. Så när jag flyttade hem igen till Tidaholm för nu precis sju år sedan, dröjde ett år innan jag samlat nya kontakter som också ville träffade för att läsa och diskutera böcker. Vi håller på än. Fem till sju böcker om året brukar det bli.

Första för 2009 var en lokal författare, debutanten Ronnie Sandahl från Falköping. Han skriver om fyra marginaliserade yngre vuxnas liv i gränslandet mellan gymnasietiden och jobb, mellan kärlek och självupptagenhet, mellan hopp och uppgivenhet. De lever i en tidsperiod som utspelas 20 år efter det att de flesta av oss i Rosa rummet gick gymnasiet i Falköping. Om det var igenkänningen av den regniga och blåsiga staden mellan platåbergen som gjorde att vi diskuterade mer livligt än vanligt, eller om det var Sandhal speciella förmåga att fånga karaktärer på imponerande få sidor, eller om det helt enkelt var så att ovanligt många av Rosa rummets ledamöter faktiskt hade läst boken den här gången - det vågar jag inte bedöma. Vi gav hur som helast betyg mellan 3+ och 4+, vilket är ganska högt. Nästa bok blir Alec Bennets Drottningen vänder blad.

Jag har också precis skilts ifrån Bodil Malmstens Sista boken från Finistere. Så mycket svartare och yrvaket förvånad än de två föregående intellektuella mysböckerna. Men jag njuter alltid av Malmstens ord och iakttagelser. Och en blogg har hon.
Ett citat: ur Sista boken... "Ingenting kan få tiden att stanna - vad som än händer går tiden vidare i färdriktingen. Tiden går dit den ska och aldrig tillbaks."

Förälskad i Nicodemus Tessin d. y.

Det är fem trappor upp i Södra Bankohuset i Gamla stan i Stockholm som jag har mitt kontor. Denna äldre del av byggnaden vid Järntorget har ritats av Nicodemus Tessin den äldre och började byggas 1663. Kolla in huset på en femhundrakronorssedel, så vet du vilket jag menar.

Men det är Nicodemus son Nicodemus den yngre som var föremålet för lunchsamtalet på restaurang Rouge med Suzanne. Hon som jobbat med berättelser och Hemliga rum för Statens fastighetsverk fick djupdyka i Tessin den yngres gärning som rikets överintendent och därmed beskyddare av det nationella kulturarvet och någonstans grundare till Statens fastighetsverk. Suzanne blev djupt förälskad i denne mångsidige man som blott är drygt 300 år äldre än henne själv. Underbart. Vad hon gör med det mer, om något, får vi se. Nicodemus var sådär 9 år när han pappa började bygga Södra Bankohuset, som nu är huvudkontor för den kulturarvsmyndighet som blev hans framtida verk.

En som gjorde något med sin tidsdimensionsöverskridande förälskelse skrev Svenska Dagbladet om. Det handlar om Axel von Fersen. Här hittar du den bloggen.

Till Carlstens fästning

En sommardag upptäckte sångaren och musikern Stefan Andersson Carlstens fästning på Marstrand, har jag hört. En 350 år gammal borg, fästning och fängelse. Nu en turistattraktion och ett av Sveriges nationella kulturarv. Och en av de tusentals fastigheter som jag få jobba med på Statens fastighetsverk. Stefan Andersson har nu gett röst åt Carlstens fästning genom att gestalta några av de männsiskor som levt sina liv där. I en massa bra musik.

Anderssons musikaliska vittnesmål från Marstrand heter Nummer 90 Kleist efter en fånge där. Skivan har spelats högt i mitt hus idag, när alla tomatran nu lagts till ro för sommaren. Lyssna på den!

Lyxlördagslunch på Voda

Vare sig i Tidaholm eller Skövde äger Statens fastighetsverk några byggnader eller marker. Det är mellan de städerna som resan går idag. Så inget om kulturarv att berätta. Men färden går mellan det svenska platåbergslandskapet med sina medeltida kyrktorn som sticker upp ur varje liten socken. Tidaholm lär vara den sockentätaste kommunen i hela kungariket.

Eftersom sista kvällståget från Stockholm till Skövde går kl 20.15 fick maken tillbringa fredagsnatten hos lillebror på Söder och ta morgontåget hem. För ovanlighetens skull hämtade barnen och jag vid stationen I Skövde. Oftast tar maken och jag, båda pendlar, bussen de tre milen som är kvar till Tidaholm.

Så det blev en familjeförmiddag i Skövde. Först till Helges sport för att hämta mina splirrans nya skidor, pjäxor och stavar, som jag provade ut i torsdagskväll. Nu skulle de vara färdig för mig. Maken frågade om de hade grundvallat dem åt mig. Näääe. Glömt. Så skidorna blev kvar i affären för ytterligare fix. Tur att han har koll. Men förstås en besvikelse för jag hade så klart sett mig själv på konstsnöspåret redan ikväll.

Sedan mathandling. Utan handlalista. Planlöst. Vi är annars rätt måna om att handla i Tidaholm för att inte gå miste om en välsorterad handel i vår stad. Men det är klart att det är bra med omväxling.

Så en höjdpunkt. Vodas lyxlunch som bara är på lördagar. Döttrarna jublade, de har varit där en (1) gång och pratar fortfarande om det. Och var stolta att nu även mamma skulle få uppleva detta. Jag har faktiskt varit där men bara på vardagar. Fullt med folk, blandad buffé på bardisken: kycklingspett, ungersk ungspannkaka, sushi, sallader, ostar, kallskuret, rostade rotsaker, och efterrättsbord. Väl där fanns folk att byta några ord med. Som barnens scoutfröken Johanna och hennes mamma Christina. Och så Skövdes reklamguru Desirée.

Musik i bakgrunden: Jone Justice från 1985 med Maria McKees ruffa röst. Det var länge sedan när familjen är på eftermiddagsbio, kan vad som helst kan fylla huset.

Mellan Tidaholm och världen

Halva kungariket är min arbetsplats och jag far däremellan, i egen fysisk person, röstburet eller digitalt. Om du vill kan du följa med mig runt i kungariket och besöka det nationella kulturarvet. Och andra platser. Utgångspunkten för mig är kulturarv och kommunikation.

Härarbeta, så kallar bröderna Härén det när folk utför arbetet där det passar bäst, särskilt tankearbete. Vilket inte alltid är på den anvisade arbetsplatsen. Utan här där man är. Den förmånen har jag. Men för stunden är jag i min hemstad Tidaholm. Det är här jag bor numera också. Men jag har bott i Rom, Uppsala, Örebro, Gävle och Stockholm.

Det är sen fredagseftermiddag och årets första arbetsvecka är slut. Den har jag hanterat mestadels härifrån Tidaholm. Igår var jag på Statens fastighetsverks kontor i Göteborg. Vi var sju personer i arbetsmöte kring Statens fastighetsverks insatser på TURmässan 2009. Sex av oss satt i rummet, den sjunde var med på videoskärm från kontoret i Östersund. Ok, ett tips om du gillar kulturarvsmiljöer som fästningar, slott och fyrar, boka in ett besök på TURmässan den 19-22 mars.

Nu gäller det att göra kväll, kanske börja röja i tomtesamlingen = säga godnatt till alla 400, vilket tar en stund. Särskilt om jag får hjälp av barnen som älskar att väcka och söva tomtar. Äkta hälften väntas inte hem förrän imorgon.
Obeskrivet: lunch med lokalredaktören Anita.
Citatet: "Det där med gränser, det skiter jag i" som Tomas Wassberg lär ha sagt