Rosa rummet

En litteraturklubb.
Det har jag ofta tänkt på, och hört mina kollegor i Stockholm prata om att de har. Så när jag flyttade hem igen till Tidaholm för nu precis sju år sedan, dröjde ett år innan jag samlat nya kontakter som också ville träffade för att läsa och diskutera böcker. Vi håller på än. Fem till sju böcker om året brukar det bli.

Första för 2009 var en lokal författare, debutanten Ronnie Sandahl från Falköping. Han skriver om fyra marginaliserade yngre vuxnas liv i gränslandet mellan gymnasietiden och jobb, mellan kärlek och självupptagenhet, mellan hopp och uppgivenhet. De lever i en tidsperiod som utspelas 20 år efter det att de flesta av oss i Rosa rummet gick gymnasiet i Falköping. Om det var igenkänningen av den regniga och blåsiga staden mellan platåbergen som gjorde att vi diskuterade mer livligt än vanligt, eller om det var Sandhal speciella förmåga att fånga karaktärer på imponerande få sidor, eller om det helt enkelt var så att ovanligt många av Rosa rummets ledamöter faktiskt hade läst boken den här gången - det vågar jag inte bedöma. Vi gav hur som helast betyg mellan 3+ och 4+, vilket är ganska högt. Nästa bok blir Alec Bennets Drottningen vänder blad.

Jag har också precis skilts ifrån Bodil Malmstens Sista boken från Finistere. Så mycket svartare och yrvaket förvånad än de två föregående intellektuella mysböckerna. Men jag njuter alltid av Malmstens ord och iakttagelser. Och en blogg har hon.
Ett citat: ur Sista boken... "Ingenting kan få tiden att stanna - vad som än händer går tiden vidare i färdriktingen. Tiden går dit den ska och aldrig tillbaks."