Lyxlördagslunch på Voda

Vare sig i Tidaholm eller Skövde äger Statens fastighetsverk några byggnader eller marker. Det är mellan de städerna som resan går idag. Så inget om kulturarv att berätta. Men färden går mellan det svenska platåbergslandskapet med sina medeltida kyrktorn som sticker upp ur varje liten socken. Tidaholm lär vara den sockentätaste kommunen i hela kungariket.

Eftersom sista kvällståget från Stockholm till Skövde går kl 20.15 fick maken tillbringa fredagsnatten hos lillebror på Söder och ta morgontåget hem. För ovanlighetens skull hämtade barnen och jag vid stationen I Skövde. Oftast tar maken och jag, båda pendlar, bussen de tre milen som är kvar till Tidaholm.

Så det blev en familjeförmiddag i Skövde. Först till Helges sport för att hämta mina splirrans nya skidor, pjäxor och stavar, som jag provade ut i torsdagskväll. Nu skulle de vara färdig för mig. Maken frågade om de hade grundvallat dem åt mig. Näääe. Glömt. Så skidorna blev kvar i affären för ytterligare fix. Tur att han har koll. Men förstås en besvikelse för jag hade så klart sett mig själv på konstsnöspåret redan ikväll.

Sedan mathandling. Utan handlalista. Planlöst. Vi är annars rätt måna om att handla i Tidaholm för att inte gå miste om en välsorterad handel i vår stad. Men det är klart att det är bra med omväxling.

Så en höjdpunkt. Vodas lyxlunch som bara är på lördagar. Döttrarna jublade, de har varit där en (1) gång och pratar fortfarande om det. Och var stolta att nu även mamma skulle få uppleva detta. Jag har faktiskt varit där men bara på vardagar. Fullt med folk, blandad buffé på bardisken: kycklingspett, ungersk ungspannkaka, sushi, sallader, ostar, kallskuret, rostade rotsaker, och efterrättsbord. Väl där fanns folk att byta några ord med. Som barnens scoutfröken Johanna och hennes mamma Christina. Och så Skövdes reklamguru Desirée.

Musik i bakgrunden: Jone Justice från 1985 med Maria McKees ruffa röst. Det var länge sedan när familjen är på eftermiddagsbio, kan vad som helst kan fylla huset.