Jo, om några timmar är min stad hundra år. Då med 5 000 invånare. Nu är vi närmare 13 000.
GUSTAF, med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung satt på Stockholms slott den 15 oktober 1909 och skrev till sin befallningshafvade i Skaraborgs län (Hugo Hamilton) angående statsrättigheter för köpingen Tidaholm. Och den 1 januari 1910 blev köpingen stad.
Gott Nytt År! Grattis på hundaårsdagen.
Jubileumsbalen på Bibliotekshuset ska vi dock inte övervara.
torsdag 31 december 2009
söndag 27 december 2009
Snötankar
Nyligen fick jag bildbevis på hur en halvmeter snö täcker den lilla amerikanska staden Staunton i Virginia, där vi de första dagarna i november satt på sydstatsverandan och gottade oss i solskenet. Också här i Tidaholm är snön djup. Mer snö än vi vågat hoppats på.
Lilltösen fick nya skidor i julklapp så nu är röda spårets kvartsmil ingen match för henne längre, när pjäxorna sitter kvar på fötterna även om hon ramlar. Det är faktiskt en julgåva att få trampa på skidorna efter henne i en snötyngd skog och le åt all tusen saker hon har att berätta om och vad hon lägger märke till. Mellantösen har fått mer skidåkning i sig och har haft bra skidor sedan förra julen. Så där går det undan i spåret. Hon ser fram emot att erövra en halvmil - kanske imorgon. Sonen lånar mina skidor för att bevisa att han kan åka bättre än sin mellansyster. Men några egna skidor önskar han sig inte.
Idag var det första gången som jag for milspåret. Ihop med min man. Tystnad och andning, snö som faller från tallegrenarna och en solglimt då och då. Alltsedan skidklubben här har satsat på ett konstsnöspår har det fantastiskt nog gått att åka skidor hela vintrarna (nästan). Men i år är alla Hellidsbergets markerade stigar skidspårade och det är mjuk natursnö. Tur det. Mot slutet av milspåret kommer en utförsbacke som har VM-klass. Det har inte jag. Men man landar mjukt i natursnö.
Lilltösen fick nya skidor i julklapp så nu är röda spårets kvartsmil ingen match för henne längre, när pjäxorna sitter kvar på fötterna även om hon ramlar. Det är faktiskt en julgåva att få trampa på skidorna efter henne i en snötyngd skog och le åt all tusen saker hon har att berätta om och vad hon lägger märke till. Mellantösen har fått mer skidåkning i sig och har haft bra skidor sedan förra julen. Så där går det undan i spåret. Hon ser fram emot att erövra en halvmil - kanske imorgon. Sonen lånar mina skidor för att bevisa att han kan åka bättre än sin mellansyster. Men några egna skidor önskar han sig inte.
Idag var det första gången som jag for milspåret. Ihop med min man. Tystnad och andning, snö som faller från tallegrenarna och en solglimt då och då. Alltsedan skidklubben här har satsat på ett konstsnöspår har det fantastiskt nog gått att åka skidor hela vintrarna (nästan). Men i år är alla Hellidsbergets markerade stigar skidspårade och det är mjuk natursnö. Tur det. Mot slutet av milspåret kommer en utförsbacke som har VM-klass. Det har inte jag. Men man landar mjukt i natursnö.
lördag 12 december 2009
Tomteväckning!
Dags att försiktigt börja väcka alla våra tomtar. Barnen har var sin låda. Jag har sju. Ja, lådor.
Idag fick vi också fem nya tomtar till samlingen.
Men vi har aldrig varit så här sena någonsin något år förrut. Att väcka tomtarna på självaste Lussekvällen, nej vi brukar vara ute redan till 1 advent. Men vi har haft ett tv-team här hela dagen som filmat sonen för ett barnprogram om hundar. Programmet sänds i början av våren, och då är det inte så kul med fem hundra tomtar i bild.
Lussekväll förresten, den lever nästan bara i barndomsminnet numera. Denna dan före Lucia, elelr snarare natt före Lucia då alla onda andar var ute och folk höll sig vakna så länge det gick och vakade in morgonen. Så steg Lucia in med ljus och frukost för att de skulle orka vänta ut mörkret. Här i Västsverige har det firats lusse, med lussegubbar som usla och otäcka går runt och skrämer bort det onda. Hela stan var en fest förr och alla var ute för att lussa, eller titta på lussegubbarna. Numera inget. Alla följer Halloween istället, antar jag. Kul det med, men synd att något måste trängas ut.
Imorgon blir det lusskatter och ljuskrona till frukost i alla fall. Alla barnen har redan haft sina luciatåg i skolan ocvh dagis. Nu är det min tur. Natten går långa fjät... se upp för de onda makterna i natt. Denna natt och julnatten är de farligaste på hela året. Eller var i alla fall.
Idag fick vi också fem nya tomtar till samlingen.
Men vi har aldrig varit så här sena någonsin något år förrut. Att väcka tomtarna på självaste Lussekvällen, nej vi brukar vara ute redan till 1 advent. Men vi har haft ett tv-team här hela dagen som filmat sonen för ett barnprogram om hundar. Programmet sänds i början av våren, och då är det inte så kul med fem hundra tomtar i bild.
Lussekväll förresten, den lever nästan bara i barndomsminnet numera. Denna dan före Lucia, elelr snarare natt före Lucia då alla onda andar var ute och folk höll sig vakna så länge det gick och vakade in morgonen. Så steg Lucia in med ljus och frukost för att de skulle orka vänta ut mörkret. Här i Västsverige har det firats lusse, med lussegubbar som usla och otäcka går runt och skrämer bort det onda. Hela stan var en fest förr och alla var ute för att lussa, eller titta på lussegubbarna. Numera inget. Alla följer Halloween istället, antar jag. Kul det med, men synd att något måste trängas ut.
Imorgon blir det lusskatter och ljuskrona till frukost i alla fall. Alla barnen har redan haft sina luciatåg i skolan ocvh dagis. Nu är det min tur. Natten går långa fjät... se upp för de onda makterna i natt. Denna natt och julnatten är de farligaste på hela året. Eller var i alla fall.
onsdag 2 december 2009
Ordlära - Suga rätt
Det är inte onomatopoetiskt, "suga rätt". Det härmar bara det riktiga ordet, inte ljudet som blir. Visserligen härmar hon rörelsen när hon säger "suga rätt", men ord är väl inte kinetiska. Jag frågade min vän Suzanne, språkvetaren på Stockholms universitet.
- Nä, det finns ingen språkterm för när man bildar ord så att det låter ungefär som det riktiga ordet, och samtidigt beskriver det man tycker att ordet borde betyda.
Det är yngsta dottern Malva som hittat ordet.
- Kolla mamma, jag har en sugarätt, sägerhon och suger långa bloss på en liten träpinne som hon håller mellan pekfinger och långfinger, så hänger hon lite på höften och blåser ut.
Hon vet ju att det heter suga rätt, det hör hon från de många rökande eleverna på folkhögskolan bredvid hennes dagis, men hon vet inte hur man stavar eller läser. Hon vet bara hur man gör. Suger rätt på sin cigarett.
- Nä, det finns ingen språkterm för när man bildar ord så att det låter ungefär som det riktiga ordet, och samtidigt beskriver det man tycker att ordet borde betyda.
Det är yngsta dottern Malva som hittat ordet.
- Kolla mamma, jag har en sugarätt, sägerhon och suger långa bloss på en liten träpinne som hon håller mellan pekfinger och långfinger, så hänger hon lite på höften och blåser ut.
Hon vet ju att det heter suga rätt, det hör hon från de många rökande eleverna på folkhögskolan bredvid hennes dagis, men hon vet inte hur man stavar eller läser. Hon vet bara hur man gör. Suger rätt på sin cigarett.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
