Guldjakt och lysmasksafari

I junikvällen går vi där. Kongen först, han har kollat in alla ställena. Jag och mina två döttrar travar förtjust efter. Knotten har just börjat sin middag och vi blir semaforer.
- Här, säger Kongen och skrapar undan löv med sin svampstav. Döttrarna kastar sig ner på knä och börjar plocka de små sommarkantarellerna.

Den största vi hittar är två centimeter hög. Alla har bulliga hattar. Morfar Kongens keps får tjäna som svampkorg. Vidare genom vår lilla skog vid Vättern med knotten som allt besvärligare sällskap. Ada klagar för ovanlighetens skull. Så får hon syn på en ny laddning svampar och glömmer med ens knotten. Fler och fler svampar hittar under löv och gräs.

Smörstekta och lättsaltade. Vilken sommarkänsla.

När juninatten är så mörk som den förmår, går vi på ny jakt. Runt husknutarna signalerar lysmaskarna neongrönt i gräset. En slags mareld på land. Magiskt för barn som nu blivit stora och barn som ännu är små. Lysmaskar är nästan omöjliga att fånga på bild, .
Kantarellerna ser du på bilden, kanske mest för att du vet hur de ska se ut.