En norsk dagstidningsjournalist av bästa sort besökte Statens fasstighetsverk på TUR-mässan. Och blev förtjust. Han vill berätta om alla de fantastiska kulturarv som går att besöka i Sverieg. Förhoppningsvis kommer många norrmän till oss i sommar. Men nu vill han veta - hur många besökare har alla våra besöksmål. Alla 2 300 fastigheter?
Ja, det är en bra fråga. Verkligen.
Men jag vet inte svaret på det. Dagen har jag ägnat åt att ringa runt och fråga hyresgäster, arrendatorer och förvaltare. På en del ställen är det enklet: Vasamuseet har räknat in 1 443 000 personer under 2008. Grattis till dem. Läckö slott har noterat 350 000 besökare vid parkeringsplatsen, och 125 000 betalande in på slottet. Hovdala slott hade 80 000 besökare inne i slotett, men vet inget om alla de som strövat i parken och närliggande slottsområden, på Gamla Riksdagshusets tak på Riddarholmen har det varit 7 200 personer i organsierade klättringar. Fullbokat. I Sveriges största sammanhängande ekskog, på Visingsö har vi ingen som helst aning om hur många som har njutit av grönskan, stammarna som var ämnade för skeppsbygge och markernas mjukhet.
Så vad svarar jag?
Det får bli en norgehistoria till morgondagen.
tisdag 31 mars 2009
söndag 8 mars 2009
Bohus fästning - nästan
Jag skulle ha anlänt Kungälv strax efter mörkrets inbrott. Jag skulle ha lyxat mig en natt på hotell (vanligt olyxigt sådant, men jag bor tillräckligt sällan på hotell för att njuta av det). Jag skulle ha vaknat med det tidigaste morgonljuset och genast kastat mig ut för att för första gången se den 700-åriga borgen.
Bohus fästning har bjudit in mig så många gånger, gett mig så många chanser att få komma in. Men något tycks alltid hejda mina planer. Så alltså även detta gång.
När ska jag få komma dit?
Bohus fästning har bjudit in mig så många gånger, gett mig så många chanser att få komma in. Men något tycks alltid hejda mina planer. Så alltså även detta gång.
När ska jag få komma dit?
fredag 6 mars 2009
Riksdagshuset
En av de få offentliga byggnaderna i centrala Stockholm som Statens fastighetsverk inte förvaltar är Riksdagshuset. Annars är det minsann elva kvarter kring Drottninggatan som är "mitt" och ditt. Men i Riksdgahuset var jag alltså i tisdags (så dags då att berätta det nu).
Turism stod på agendan. Ett 70-talet delegater från flera statliga verk samlades för att se hur vi bäst kan samverka med byggnader, miljöer och vägar för att folk ska komma åt härligheten. Begripa värdena. Hitta platserna. Längta dit.
Vi löste inte den uppgiften kan jag säga.
Men några nya tankar och några nya kontakter fick jag. Alltid något. Och oförglömligt för mig blev jag uppbjuden att göra en teatersport. Det var premiär kan jag säga. Moderatorn Ulf Wickbom ville ha igång folk inför redovisningar av gruppsnack. Så jag var fru Turitsminister från Ruretaurien (eller nåt) som hade en tolk på min resa till Ockelbo för samtalet med turistchefen där. Tolken tolkade bara min ruretauiska och inte turistchefen svenska. Inte lätt att ha rollen som tolk i teatersport. Eller att uppfinna ruretauiska. Antagligen, helt säkert, glömt av alla delegaterna vid det här laget. Vet inte om de blev mer frisinnande i sin performance i gruppredovisningen. Kanske.
Vi fick en initierad rundvandring i Riksdagshuset i alla fall, av Riksdagsförvaltningens (egen myndighet, kanske den minsta) förvaltningschef Rolf. Första kammaren, sedan 100 år tillbaka till andra kammaren med sanslöst fina, men schauvinistiska, målningar. Skulpturhuvudet av Palme, reliefen av Karlsson, inget på Persson, ännu. Alla talmännen. Gymnasieklasser och Svenska för invandrarklasser korsade vår väg.
Koltrasten har tystnat för kvällen. Så även jag.
Turism stod på agendan. Ett 70-talet delegater från flera statliga verk samlades för att se hur vi bäst kan samverka med byggnader, miljöer och vägar för att folk ska komma åt härligheten. Begripa värdena. Hitta platserna. Längta dit.
Vi löste inte den uppgiften kan jag säga.
Men några nya tankar och några nya kontakter fick jag. Alltid något. Och oförglömligt för mig blev jag uppbjuden att göra en teatersport. Det var premiär kan jag säga. Moderatorn Ulf Wickbom ville ha igång folk inför redovisningar av gruppsnack. Så jag var fru Turitsminister från Ruretaurien (eller nåt) som hade en tolk på min resa till Ockelbo för samtalet med turistchefen där. Tolken tolkade bara min ruretauiska och inte turistchefen svenska. Inte lätt att ha rollen som tolk i teatersport. Eller att uppfinna ruretauiska. Antagligen, helt säkert, glömt av alla delegaterna vid det här laget. Vet inte om de blev mer frisinnande i sin performance i gruppredovisningen. Kanske.
Vi fick en initierad rundvandring i Riksdagshuset i alla fall, av Riksdagsförvaltningens (egen myndighet, kanske den minsta) förvaltningschef Rolf. Första kammaren, sedan 100 år tillbaka till andra kammaren med sanslöst fina, men schauvinistiska, målningar. Skulpturhuvudet av Palme, reliefen av Karlsson, inget på Persson, ännu. Alla talmännen. Gymnasieklasser och Svenska för invandrarklasser korsade vår väg.
Koltrasten har tystnat för kvällen. Så även jag.
söndag 1 mars 2009
Italiensk natt
På Hellidsbergets sluttning har Anna-Karin och Peder ett hus. Därifrån ser vi Tidaholms ljus glittra i dalgången mot platåbergens inraming i fjärran. Den sista vinternatten isar omkring oss och vi är 12 personer kring bordet. Knytkalas med italienska rätter, italienskt vin och Eros Ramazottis stämma. Några av oss säger nåt på italienska bland.
Men mest är det diskussioner. En stund pratar vi om Lars Norén har rätt att existera på denna jord kontra hans konstärsskaps betydelse för världen. Norén har lokal anknytning efter att ha repeterat sin fångpjäs på anstalten här, vars lyktors pliktskyldiga sken vi nu ser nere vid stans västra kant. Konstnärer är ett parasiterande pack, säger några, andra menar att det är tur för oss andra att några härdar ut i denna otacksamma uppgift för att ifrågasätta världens självklarheter.
Skolbetygen, är ett annan ämne. Varför och hur och ger de verkligen kämpaglöd. Se bara på Einstein förresten, som hade skitbetyg i skolan men blev en av universums mest lysande stjärnor. Sådana genier KAN inte få bra skolbetyg för då kommer de inte att kunna ifrågasätta världen. Bra betyg får bara folk som går i ledband. Att Einsteins dåliga betyg är en av de välkända myterna som fått fäste i det offentliga nämner ingen. Det blir så tråkig diskussion då. Om de som sköter sig också blir de som går längst. Inga hopp om mirakelkurer då. Men visst hände det även i skolvärlden.
En undebar natt med underbara diskussioner. Ibland på "italienska". Aslutad med Vasaloppsstart kl 8, eller var det målgången kl 12 vi såg.
Men mest är det diskussioner. En stund pratar vi om Lars Norén har rätt att existera på denna jord kontra hans konstärsskaps betydelse för världen. Norén har lokal anknytning efter att ha repeterat sin fångpjäs på anstalten här, vars lyktors pliktskyldiga sken vi nu ser nere vid stans västra kant. Konstnärer är ett parasiterande pack, säger några, andra menar att det är tur för oss andra att några härdar ut i denna otacksamma uppgift för att ifrågasätta världens självklarheter.
Skolbetygen, är ett annan ämne. Varför och hur och ger de verkligen kämpaglöd. Se bara på Einstein förresten, som hade skitbetyg i skolan men blev en av universums mest lysande stjärnor. Sådana genier KAN inte få bra skolbetyg för då kommer de inte att kunna ifrågasätta världen. Bra betyg får bara folk som går i ledband. Att Einsteins dåliga betyg är en av de välkända myterna som fått fäste i det offentliga nämner ingen. Det blir så tråkig diskussion då. Om de som sköter sig också blir de som går längst. Inga hopp om mirakelkurer då. Men visst hände det även i skolvärlden.
En undebar natt med underbara diskussioner. Ibland på "italienska". Aslutad med Vasaloppsstart kl 8, eller var det målgången kl 12 vi såg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
