Italiensk natt

På Hellidsbergets sluttning har Anna-Karin och Peder ett hus. Därifrån ser vi Tidaholms ljus glittra i dalgången mot platåbergens inraming i fjärran. Den sista vinternatten isar omkring oss och vi är 12 personer kring bordet. Knytkalas med italienska rätter, italienskt vin och Eros Ramazottis stämma. Några av oss säger nåt på italienska bland.

Men mest är det diskussioner. En stund pratar vi om Lars Norén har rätt att existera på denna jord kontra hans konstärsskaps betydelse för världen. Norén har lokal anknytning efter att ha repeterat sin fångpjäs på anstalten här, vars lyktors pliktskyldiga sken vi nu ser nere vid stans västra kant. Konstnärer är ett parasiterande pack, säger några, andra menar att det är tur för oss andra att några härdar ut i denna otacksamma uppgift för att ifrågasätta världens självklarheter.

Skolbetygen, är ett annan ämne. Varför och hur och ger de verkligen kämpaglöd. Se bara på Einstein förresten, som hade skitbetyg i skolan men blev en av universums mest lysande stjärnor. Sådana genier KAN inte få bra skolbetyg för då kommer de inte att kunna ifrågasätta världen. Bra betyg får bara folk som går i ledband. Att Einsteins dåliga betyg är en av de välkända myterna som fått fäste i det offentliga nämner ingen. Det blir så tråkig diskussion då. Om de som sköter sig också blir de som går längst. Inga hopp om mirakelkurer då. Men visst hände det även i skolvärlden.

En undebar natt med underbara diskussioner. Ibland på "italienska". Aslutad med Vasaloppsstart kl 8, eller var det målgången kl 12 vi såg.