Lägerleden är tillbaka

Under devisen "Halva kungariket är ditt" deltog vi i Svenska rese- och turistgalan i förra veckan. En dag med föreläsningar och mötesplatser för folk inom besöksnäringen. En kul dag. Mycket intressant kom från scenen där jag tar bara ett exempel: Matias Palm-Jensen från byrån Farfar, som förklarade hur världen nu åter samlas kring lägerelden för att tala med varandra. Inte längre framför radion för envägsbudskap eller framför tv:n utan vid den globala lägerelden bland de sociala medierna. På internet kommer alla till tals och det går inte att hejda eller styra, men delta går.

PIN BALL THEORY
Och internet betyder inte längre att vi är sittande framför dataskärmen, utan snarare lägerledar oss vid telefonen varhelst vi finns för stunden, på dass, i skidbacken, på jobbet. Utifrån kommunikation på mer än ett privat plan så tog han liknelsen med ett flipperspel:
- Vi skickar iväg en kula ut i de social medierna, ett budskap. Så far det runt där från människa till människa. Vi behöver hålla koll på kulan, skapa nya kickar som sätter fart på kulan så att den inte fastnar och hjälpa till så att den far runt och möta med förklaringar och inspiration.

Rekommendationssamhället
Om för en stund sedan "content is everything" gällde så är det nu taget för givet att det finns ett innehåll, men för att vi ska ta till oss innehållet i allt som brusar förbi vill vi ha en rekommendation av någon vi tror på, en vän. Därför är det så smart att låta folk komma till tals i våra egna digiatla medier och att vara aktiva i andras, så att folk faktiskt kan tycka tänka, skicka vidare rekommendera det som vi tycker är viktigt.

Dopplr och spezify
Jaha, med en Iphone ( o. dyl) kan jag hålla koll på ungarna i skidliften, hitta kompisar (som jag inte vet är där också) när jag besöker Washington... vi bara måste se till att folk hittar sina nationella kulturarv när de minst anar det. Med denna Dopplr i telefonenApp.en (jag får utreda och lära mig tererna bättre)
Men spezify.com är enklare. En ny visuellare sökväg på nätet. Mycket roligare än Google. Testa.

Rödhaken

Regnet övergick i snöglopp. Flingorna tätnade i skogen och pudrade mossan till en nygjord prinsesstårta. Då flög en mjukt grå fågel med rostrosa bröst framför mig på stigen och slog ner på en gren. Och det är ännu bara tidigt på förmiddagen.

Poängjakten

Söndagseftermiddag med många barn i huset. Bakugun-fajter, Zelda-utmaningar, Bratz-äventyr... hur kommer man till tals med 8-10 åringar?

Provar en hederlig poängjakt. Sammalagt kan de få fatt i 771 poäng. När de fått ihop 461 poäng får de belöning. Jodå, de är med på det. Ett lånebarn satsar på att hjula. Det är värt 30 poäng. Som domare är vi, mellandottern och jag, rätt hårda så han får träna länge på att få upp benen (ganska) rakt innan han slutligen godkänns.
- Gunnar Ekelöf, vrålar sonen desperat. Hur ska jag kunna läsa en dikt av honom när jag inte ens vet vem det är? Och varför är det bara värt 20 poäng?

Trettio sit-ups á 1 poäng fördelar de på varandra och lyckas. Att hämta fyra äppelsorter från trädgården fixar de också. För syn skull, påstår jag att två av äpplena är av samma sort och skickar ut dem en extra gång. De vet ju inte att jag inte kan skilja alla sortena åt. Fyra nobelpristagare i litteratur hoppar de över helt. Men att håva in 10 poäng för varje språk som de kan säga "jag älskar dig" på resulterar till slut i 50 poäng, efter telefonkonsultation med en lånesons mamma.
- Bäbä vita lamm, sjunger tre pojkröster för mig efter att ha övat två gånger. Underbar söndagsunderhållning det här.

Slutligen kastar sig gänget över receptet till chokladbollar och serverar så småningom ett helt fat och får 175 poäng för det. I uppgiften ingår att lämna bort och bänkar rena och städade efter sig. Så kan vi fika tillsammans.
Barn är det bästa som finns i mitt kungarike!

Medeltida tips

Torpa stenhus vid Åsunden och Ulricehamn. Det är Sveriges historiska byggnad nummer ett. I alla fall enligt Jan Guillou. Han säger det i en bisats nästan, men med emfas, i sitt sommarprogram (som jag lyssnade på först idag).
- Glimmingehus kan slänga sig i väggen om nu en borg kan det, sa han om Riksantikvarieämbetetes flaggskepp. Torpa, kom ihåg det.


Jag tycker nog att det finns en hel del annat medeltida som förtjänar att vara nummer ett, som det på bilden till exempel: Mårten Skinnares boningshus i Vadstena t. ex som förvaltas av Daniel på Statens fastighetsverk (och därmed ägs av oss alla). Ett stenhus med dasset snyggt hängandes ut från andra våning. Mårten var sin tids store "börshaj", kan man säga.
Samtida med Gustav Vasa.

Hur luktar kulturarvet?

Hur luktar kulturarvet? Den tanken får jag när jag läser i tipskalendariet sist i tidningen Resumé. Marknadsföreningen i Östergötland ska nämligen ha seminarium om sinnesmarknadsföring. Att ta vara på sinnenas upplevelsepotential är början på en ny marknadsföringsepok, lovar man. Inte utan att jag blir sugen på att åka till Norrköping på torsdag. Jag skulle kanske lära mig hur vi i rikets tjänst kan använda alla sinnena i att utveckla besöksmålen i det nationella kulturarvet.

För mig är den starkaste doftupplevelsen bland Statens fastighetsverks kulturfastigheter doften av linoljefärg. Nyrestaurerat och väl underhållet, då doftar det linoljefärg.

18 september 1961

Jag missade det. Tänkte inte på det. Trots att han plötsligt tycks dyka upp lite varstans i min väg. I Zambia kraschade FN:s generalsekreterare i en oförklarad flygolycka den 18 september 1961. Ett geni försvann, 56 år gammal.

I somras klev Dag Hammarskjöld fram ut en bok som jag köpte i realådan utanför Tidaholms bokhandel. Jag hade rafsat ihop några inbundna böcker á 20-30 kronor styck. För att inte gå på mainstream, som vanligt. En av böckerna (Dag av en för mig okänd författare Bertil Fridenberg, tror jag) handlar om två ungdomar på 40-50-talet som var skolkamrater med Dag Hammarskjöld i Uppsala. Berättelsen skildrar deras beundran för honom och kärlek - till honom, som binder dem samman genom livet. På så sätt fick jag följa hela hans liv av mer privat karaktär och karriären så som ungdomarna växer upp med den på lite avstånd.

I samma bokhög hade jag en pocket från förlaget Kabusa. Sommarpocketen hette "Kyoto och fjärilarna", en miljöthriller från svensk horisont men med världen som scen. Inte så dum alls. I slutet av boken passade förlaget på att tipsa om fler böcker. Och jag fann "Generalsekreteraren" av Mark Fredel (pseudonym - i dessa Keplertider). En nyskriven politisk thriller om hur ett dokument om Dag Hammarskjölds olyckdöd uppdagas när hemligstämplingen löpt ut 40 år efteråt. Boken ger ännu mycket mer en bild av världsförbättraren under Kalla kriget och går ut på att Dag Hammarskjölds poetiska gärning skapade oro i den politiska världen. Att hans dagboksanteckningar kom till flera länders underrättelsetjänst (innan de alltså gavs ut, vilket gjordes några år efter hans död) och ledde till hans död.

Mellan de här böckerna har jag släpat runt på Dag Hammarskjölds egen bok Vägmärken. Den lånade jag på biblioteket (de var nere i arkivet i källaren och hämtade upp en gråmelerad bok med kraftiga papperssidor). Vägmärken är fantastisk, med bedrägligt korta stycke - den är urkrävande. Jag fattar först ingenting nästan av vad han menar med sina små korta noteringar, reflektioner och i bland dikter. Men efter tre-fyra genomläsningar kommer jag en bit. Nu har jag måst lämna boken åter på Biblo, men letar efter ett eget exemplar.

I pocketboken Generalsekreteraren finns flera citat ur Vägmärken. Här är ett (översatt till engelska):
Tired and lonely.

So tired the heart aches.

Melt water trickles down the rocks.

The fingers are numb, the knees tremble.

It is nom, now,

that you must not give in.

On the path of the others

are resting places,

places in the sun where they can meet.

But this is your path, and it is now, now

that you must not fail.

Weep if you can,

Weep, but do not complain,

The way chose you,
- and you must be thankful."