Jag missade det. Tänkte inte på det. Trots att han plötsligt tycks dyka upp lite varstans i min väg. I Zambia kraschade FN:s generalsekreterare i en oförklarad flygolycka den 18 september 1961. Ett geni försvann, 56 år gammal.
I somras klev Dag Hammarskjöld fram ut en bok som jag köpte i realådan utanför Tidaholms bokhandel. Jag hade rafsat ihop några inbundna böcker á 20-30 kronor styck. För att inte gå på mainstream, som vanligt. En av böckerna (Dag av en för mig okänd författare Bertil Fridenberg, tror jag) handlar om två ungdomar på 40-50-talet som var skolkamrater med Dag Hammarskjöld i Uppsala. Berättelsen skildrar deras beundran för honom och kärlek - till honom, som binder dem samman genom livet. På så sätt fick jag följa hela hans liv av mer privat karaktär och karriären så som ungdomarna växer upp med den på lite avstånd.
I samma bokhög hade jag en pocket från förlaget Kabusa. Sommarpocketen hette "Kyoto och fjärilarna", en miljöthriller från svensk horisont men med världen som scen. Inte så dum alls. I slutet av boken passade förlaget på att tipsa om fler böcker. Och jag fann "Generalsekreteraren" av Mark Fredel (pseudonym - i dessa Keplertider). En nyskriven politisk thriller om hur ett dokument om Dag Hammarskjölds olyckdöd uppdagas när hemligstämplingen löpt ut 40 år efteråt. Boken ger ännu mycket mer en bild av världsförbättraren under Kalla kriget och går ut på att Dag Hammarskjölds poetiska gärning skapade oro i den politiska världen. Att hans dagboksanteckningar kom till flera länders underrättelsetjänst (innan de alltså gavs ut, vilket gjordes några år efter hans död) och ledde till hans död.
Mellan de här böckerna har jag släpat runt på Dag Hammarskjölds egen bok Vägmärken. Den lånade jag på biblioteket (de var nere i arkivet i källaren och hämtade upp en gråmelerad bok med kraftiga papperssidor). Vägmärken är fantastisk, med bedrägligt korta stycke - den är urkrävande. Jag fattar först ingenting nästan av vad han menar med sina små korta noteringar, reflektioner och i bland dikter. Men efter tre-fyra genomläsningar kommer jag en bit. Nu har jag måst lämna boken åter på Biblo, men letar efter ett eget exemplar.
I pocketboken Generalsekreteraren finns flera citat ur Vägmärken. Här är ett (översatt till engelska):
Tired and lonely.
I somras klev Dag Hammarskjöld fram ut en bok som jag köpte i realådan utanför Tidaholms bokhandel. Jag hade rafsat ihop några inbundna böcker á 20-30 kronor styck. För att inte gå på mainstream, som vanligt. En av böckerna (Dag av en för mig okänd författare Bertil Fridenberg, tror jag) handlar om två ungdomar på 40-50-talet som var skolkamrater med Dag Hammarskjöld i Uppsala. Berättelsen skildrar deras beundran för honom och kärlek - till honom, som binder dem samman genom livet. På så sätt fick jag följa hela hans liv av mer privat karaktär och karriären så som ungdomarna växer upp med den på lite avstånd.
I samma bokhög hade jag en pocket från förlaget Kabusa. Sommarpocketen hette "Kyoto och fjärilarna", en miljöthriller från svensk horisont men med världen som scen. Inte så dum alls. I slutet av boken passade förlaget på att tipsa om fler böcker. Och jag fann "Generalsekreteraren" av Mark Fredel (pseudonym - i dessa Keplertider). En nyskriven politisk thriller om hur ett dokument om Dag Hammarskjölds olyckdöd uppdagas när hemligstämplingen löpt ut 40 år efteråt. Boken ger ännu mycket mer en bild av världsförbättraren under Kalla kriget och går ut på att Dag Hammarskjölds poetiska gärning skapade oro i den politiska världen. Att hans dagboksanteckningar kom till flera länders underrättelsetjänst (innan de alltså gavs ut, vilket gjordes några år efter hans död) och ledde till hans död.
Mellan de här böckerna har jag släpat runt på Dag Hammarskjölds egen bok Vägmärken. Den lånade jag på biblioteket (de var nere i arkivet i källaren och hämtade upp en gråmelerad bok med kraftiga papperssidor). Vägmärken är fantastisk, med bedrägligt korta stycke - den är urkrävande. Jag fattar först ingenting nästan av vad han menar med sina små korta noteringar, reflektioner och i bland dikter. Men efter tre-fyra genomläsningar kommer jag en bit. Nu har jag måst lämna boken åter på Biblo, men letar efter ett eget exemplar.
I pocketboken Generalsekreteraren finns flera citat ur Vägmärken. Här är ett (översatt till engelska):
Tired and lonely.
So tired the heart aches.
Melt water trickles down the rocks.
The fingers are numb, the knees tremble.
It is nom, now,
that you must not give in.
On the path of the others
On the path of the others
are resting places,
places in the sun where they can meet.
But this is your path, and it is now, now
that you must not fail.
Weep if you can,
Weep if you can,
Weep, but do not complain,
The way chose you,
- and you must be thankful."
- and you must be thankful."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar