En tunna med eld

Löv och pinnar. Vi har en trädgård på 2 000 kvadratmeter utmed ån. 42 lövträd. Det blir mycket pinnar som faller ner . Och löv. De tar vi mestadels han om på hösten.
Med stålande solsken och 18 grader varmt en ledig aprildag och familjen hjälps åt att leta pinnar och annat att elda, så är det rätt ok med att träden är bösiga.

Vi har en gammal rostig tunna med lufthål nedtill. Den ställer vi på en pytteliten kulle -- 5 meter i radien -- och så samlar vi pinnar. Sonen var inte hemma, han som under sina första 1-4 år samlade alla pinnar han såg, var på handbollsavslutning. Döttrarna letade enbart långa pinnar som de kunde ha som metspön, sen satt de på var sin sten vid åt och metare hela dan. Tills de tröttnade och ville ha sina kastspön.

Jag försökte få dem att visualisera alla de fattiga stackars barn som förr i tiden hade till syssla att samla pinnar att elda i hemmet. Vanligtvis älskar döttrarna, och även sonen om han får vara med, att leka dramtiska lekar där de har förlorat både mor och far och huset har brunnit ner och de har ingen mat och kölden tar deras kinder... Men det är "på leken" det. Går inte att använda till nyttosituationer.

Jag samlade pinnar, scannade över hela trägården, pillade ner pinnar som fastnat i trädgrenarna och häckarna så sin väg mot myllan. Maken stod nöjd och petade i tunnan. Drack lite kaffe.

Vi försökte oss på att elda upp tändbark som Kongen (farsan alltså) skalat av ett mellanstort körsbärsträd som vi fällde för några år sedan. Han tänkte omtänksamt att det kunde vara bra att ha som tändved i spisen. Det var det inte. Brann inte bra alls.
Så nu vräkte vi ner ett lagom lass i tunnan.

Det blev först alldeles stilla, elden fick en chock. Men tog sig och skapade en tjock svart rök som gjorde skuggor på maken och la sig till rätta inne bland de tre stora körsbärsträdens kronor, en lång stund. Så drev den vidare bort till grannen Ström som intet ont anandes krattade i sin trädgård. Jag var glad att de inte hade kaffegäster i bersån.

Nu ligger barken på lövkomposten.
En berättelse sprungen från han som i en liten storlek fick smeknamnet Ellar-kongen (eldare-kungen) en dag i påsktid för sisådär 58-59 år sedan.