I förra veckan satt jag vid fönsterplatsen och ville ut och hämta kaffe i restaurangvagnen. Det händer då att jag frågar den som måste lyfta från gångplatsen för att släppa förbi mig, om han/hon vill ha något. Den här mannen hade haft hela kontoret framför sig och fått plocka undan en hel del, så han var tacksam för en kopp kaffe.
Samtalet var artigt om pendling och jobbplanering en stund. Det visade sig att han kände förvånandsvärt väl till Statens fastighetsverk. Kunde sortera vilka fastigheter som hör till oss. Hade koll på organisationshistorien med ursprunget i Byggnadsstyrelsen. Han arbetade som juridisk konsult kring varumärkesskydd och hade en långt uppdrag från Vasakronan bakom sig.
- Att skydda platsvarumärken, är det verkligen nödvändigt, frågade jag?
- Nja, i globaliseringen så blir det allt mer tryggt att ha ett skydd för att kunna säga hur andra företag får och inte får göra med ens plats och namn. Kanske i synnerhet sådana nationella eviga värden som ni förvaltar, sa han.
I torsdags for jag hemåt från Sigtuna - söt stad - och hade ingen bokad sittplats, men har ett favvohäng bredvid kaffemaskinen i restaurangvagnen (bra hörna för tupplurar där). Inköpt var Henrik - tankeläsning - Fexeus andra bok "När du gör som jag vill, en bok om påverkan". Jag var just beordrad av boken att ta en paus när en rödhårig man slog sig ner bredvid mig på den långa röda SJ-soffan.
- Är den bra? Jag har just köpt boken, frågade han.
Så var samtalet om påverkan igång. Det här killen visade sig jobba som föreläsare i presentationsteknik, retorik och höll på med slutfasen av en bok som heter Death by Power point. Ett favoritämne för mig på jobbet där jag dels försöker bli bra själv på att skapa engagemang kring frågor och att presentera idéer och sätt att göra saker, dels har till uppgift att hjälpa andra med deras presentationer av allehanda slag. Dessutom är min man en riktig guldgruva när det gäller att tekniskt göra power point-presentationer, så vi gör en del ihop.
Min reskamrat hette David Phillips med egen hemsida och massa kul att berätta. Dessutom känner han min kompis Malin i Alingsås samt en före detta arbetskamrat Peter. Världen ÄR liten och man har visst en personlig kedja till alla i världen sägs det.
- Så hur nära är jag att känna någon som känner någon som känner Obama - honom vill jag intervjua, funderade David.
söndag 29 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar