74 små röda

Samtidigt som Sveriges Radios Ekot rapporterade att Fiskeristyrelsen är orolig för årets kräftpremiär - oron gällde den kalla sommaren som skulle ge färre kräftor - stod jag och tog livet av de 74 små svart-bruna, som vi drog upp kvällen innan.

Precis som sportlovet (som enligt många medierna är vecka 9), så infaller kräftpremiären lite olika, numera. Och tillgången på kräftor liksom sommarvädret varierar från avkrok till avkrok. I mitt kungarike var premiären den första onsdagen i augusti och tillgången var god. Månen så stor gul och rund över dimdansande fält. Myggen höll sig borta och köttbullesmörgåsarna smakade mums. Släkten var samlad och kräftorna var med på leken.

Och här dunsar de nu ner fem och fem i det kokande saltade vattnet. Fem i - de blir illröa -vattnet kokar upp. Fem i - illröa - vattnet kokar upp... Till varje tjog kräftor tar jag 3 liter vatten, 1 dl grovsalt 2 sockerbitar och därtill massor med dillkronor. Mormor Ingeborgs enkla recept. Sisådär 8-10 minuter från det att sista kräftan lagts ner, beroendepå om det är en precis på måttet eller ena lalla (en stor). Jag har en gryta som tar 2,5 tjog och en som tar drygt 1 tjog. Så 74 kräftor är perfekt.

Vi har kräftmarker lite varstans i Tidan; i vår trädgård, tillsammans med bröder och kusiner uppströms och hos Mor och Far nedströms. Förr, under pestens tid, arrenderades marker i Lidan och Ätran. Sen tog flodkräftan helt slut.
Nu har den amerikanska signalkräftans invaderat landet och hjälpt oss till god tillgång igen.

I verkligheten är det god tillgång, alltså. Inte i medierna. Även husorganet Svenska Dagbladet puffade den 7 augusti på sin första sida "Den kalla sommaren hotar kräftpremiären". Till deras fördel säger jag att de vid puffen hade foto på en signalkräfta - sådan som fiskas i Sverige. Vid artikeln på sid 10 föreställde bilden en smalkload kinesisk kräfta (tillgänglig i butikernas frysdisk).
Hur som helst, samma kväll sörplade vi tillsammans med vänner på egenfiskade och egenkokade kräftor. Tradition i kungariket.