fredag 22 maj 2009

Gökotta

Skirt lövverk, gullvivor, smörgåsar, O'boy och kaffe. Till och med gitarren är med i tavlan i år. Det är romatiska Anne-Karin som påminner om att ta med några sångböcker. Och då kom gitarren med på köpet.

Till skillnad från förra året hittar vi ett riktigt bra ställe. En kulle med mjukt gräs högt uppe på Hökenssås med utsikt över hela dalgången mot Sveriges många platåberg några mil västerut.

Här sitter nu tre familjer med vardera tre ungar och äter en halvtidig frukost. Inte måste man vara på Gökotta redan när solen går upp, som traditionen säger. Och jag läser idag i lokaltidningen att ingen av de andra vare sig de tidiga eller de sena frukostsällskapen har heller hört göken.

Men Evert han hörde göken, han. Så här börjar hans "blogg" i mitt huvud:
-- Fjärden ligger blank som ett nybonat golv, solen går ur havet och häggarna dofta och bofinken i busken som sov klockan 12, vaknen nu och kvitter.... ja så ror Evert iväg där med flickan till Ängsholma och dukar upp och hör göken i öster - tröster, söder - döder, väster -bäster och norr - hm - torr "och tråkig" gök, säger Taube.

Vi blandar in fler manliga musikskatter, dock ingen som har gökotta i titeln, ingen slår ju Taube. Men Mikael är oemotståndlig med gitarren i morgonsolen. Så sjunger vi om Stensprängare Kalle Wahlgrens gamla häst, som barnen älskar att sucka vemodigt till. Vi försöker med Solen glimmar och Vila vid denna och Fjäriln för att avsluta med lite nykomponerat dito av Stefan Andersson om fångarna på Carlstens fästning, som jag berättat om i tidigare inlägg, kanske februari?

Brännboll på åkern som lagts i vall nedaför kullen sätter fart på vår Gökotta. Sällskapets tre 10-åringar släpper tankarna på att snart få återvända till DS-spelen och kastar sig över slagträ och boll. Övermodiga och härliga. De tre femåringarna kan ta alla bollar själva, medan våra tre mellanbarn kastas mellan att vara bäst och att komma i kläm. Världen är som den är.

Vi njuter och ler nöjda mot varandra, tre par avslappnade föräldrar som gärna lämnar filtarna på kullen för att jaga bollar och skrika "Bränn!".
Vi har kommit ut ur köket, ut ur hemmet, ut ur ekorrhjulet. Tre timmar i det fria och hela dagen framför oss. Hela sommaren väntar oss. Och våra barn.
Mer vårfrukostar i hagen.
Mer gökottor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar