I lägereldarnas och sagornas tid

En känsla av att förflyttas infinner sig. Tält efter tält i olika former, eldar som värmer vattenkar, pressenningbeskyddade surrade bordsanordningar, flaggor på höga slanor, barn och vuxna som springer huller om buller eller sitter i grupper och resonerar.

Scoutlägervecka med 200 ungar och 100 vuxna. Mina barn är där i två nätter och tre dagar. Vandringar, uppgifter att lösa, lägerbål med sång. De är rosig och rusiga av upprymdhet och äventyr. Sonen av att springa i skogssluttningen och driva fram fred och krig mellan olika scoutgäng:
- Vi krigar mot Skara nu, mamma.
Dottern är uppfylld av ansvarskänlsa för gruppens tält, skaffa mat, hålla ihop flocken.

Jag tänker att jag hoppas att jag bara förflyttas till något som är en svunnen tid, något som barnen inspireras till av de halvgamla sagorna och de nya retroberättelserna där man var si och kvinna var så. I många fanatsyberättelser är den gamla könsordningen en självklar scen.

Men jag befinner mig precis i realtid. Jag är på föräldrabesökstid på scoutlägret. Två timmars tjuvkik in i barnens verklighet.

Allltid redo i det här kungariket. Men bilden nedan visar att var och en diskar efter sig själv. Det är tanken i alla fall.