
Fyra miljarder NORSKA kronor, carraramarmor nästan överallt, inte en rak vinkel och därtill speglar. Detta sista gör att lunchen i den luftiga foajén inte smakar, eftersom jag blir snurrigare och snurrigare. Sjösjuk rent av. Som tur är finns en havshorisont utanför fönstren att fästa blicken på. Och högt uppe på det promenadvänliga taket där regnet gör märkliga solfjädersmönster på sin färd mot marken är jag ändå tacksam mot arkitektgruppen Snöflinga. Detta är en upplevelse.
Mette och kollegorna tar oss svenska gäster runt i korsalar, balettövningsrum, dekormåleriateljén (sanslöst roligt) och berättar att 43 av de många hundra salongsplatserna är anpassade för att kunna ta in gäster i rullstol. Inte på alla 43 platserna samtidigt, men det ger den besökarmålgruppen möjlighet att välja plats på olika ställen i salongen alltefter tycke och smak.
Det är att tänka några steg längre än vanlig tillgänglighetsanpassning, där en rullstolsburen ibland hänvisas till att komma in på en Handikapp-märkt toalett. Och att gå på toa är allt som går att göra på vissa ställen för den här målgruppen.
Oslo operahus har gjort sig till en folkets älsking genom att involvera norrmännen i byggprocessen. Till och med droskförarna i den norska huvudstaden kan stolt berätta om Operahuset och att "det var värt pengarna". Så gör en taxichaffis spontant för vår grupp så vi tror på det. Och operaföreställningara är fullbokade i år framöver. Plötsligt vill alla gå på föreställning i sitt Operahus. Däremellan äter man lunch, promenerar på taket och är stolt.
Ett bygge som gör opera für alle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar