Amerikamedda'

I början av 1900-talet utvandrade Einar Andersson från Tidaholm till Illinois. 1977 förenades hans två söner och familjer med den gamla släkten i Sverige med ett stort kalas på Stadshotellet i Tidaholm. Amerikanska tuggummi fördelades. Släktsagor utbyttes. Kärleken blossade upp och under många år for släktingar fram och åter.

En av sönerna, Artur, ville visa sin kärlek också i gåvor. Sverigesläkten fick ett gigantiskt paket skeppat över havet varje år för att nå fram till julafton. Med minst en personlig gåva till var och en av Einar Anderssons två yngsta systrars barn och barnbarn. Som liten tackade jag och tog emot. Som vuxnare förstår jag mer Arturs känsla av att vilja skicka saker hem till Sverige, till de släktingar som fanns kvar i det land av nöd som Arturs far en gång lämnade för lyckans land. Och han lyckades, hans söner lyckades ännu mer.

Artur och hans skottskfödda fru Betty övergick så småningom från julklappar till att sända pengar som skulle räcka för Sverigesläkten att gå ut på restaurang tillsammans. Att gå på restaurang i Amerika är ju mer vardagsmat, man ses där lika ofta eller mer än i hemmet. Det förstod vi svenskar på våra långa sejourer i Loves Park Illinois. Men i lilla staden Tidaholm bjuder vi hem folk. Mycket sällan går vi på restaurang, särskilt inte för något eller några decennier sedan. Dels hör det inte till småstadens kultur, dels finns det inte så många restauranger. Men vi gick lydigt på restaurang allihop, lite uppstyltat ovana och högtidliga, och hade Amerikamedda'.

Nu är båda bröderna Andersson i staterna, i de sälla jaktmarkerna tillsammans med sina fruar. De kärleksfullt hållna släktbanden slakar i de yngre generationerna. Men här i Tidaholm är det fortfarande Amerikamedda' en gång om året, i slutet av januari. Men numera i ny form. Vi hyr badhuset i några timmar, följt av några timmar i bowlinghallen. Mycket informellt. Tårta och kaffe. Inga tal eller konversationer. Men i alla fall så träffas alla de som är släkt med Einar Andersssons två yngsta systrar. Vi är 33 stycken numera. Ritual, ceremoni, sed, bruk eller tradition i utveckling. Kanske om några år har vi kommit till att koppla upp via nätet med barnbarnen till Einar Andersson, som är den äldsta generationer i Amerikasläkten nu. Ännu är vi inte så kommunikativt globala i min släkt, i alla fall inte som massa. Var och en fungerar vi med större mångfald. Men mediala kontakter kan ha funnits på årets Amerikamidda'. Till de sälla jaktmarkerna.